Mission Impossible för en i-landstös.

Finns det något tråkigare än att gå ut med soporna? Really.
Jag bor i villa och behöver bara gå ut genom dörren, ner för en liten trapp och tre meter till höger, där det står en grön soptunna i plast. Jag lyfter på locket, slänger i påsen, vänder och går upp för trappen igen. Öppnar och stänger dörren. Färdig.
Men ingenting känns jobbigare än detta och jag kan dra ut på det, in i det sista. Ibland händer det att soporna börjar lukta illa, men då knyter jag bara ihop påsen och ställer ut den på farstubron. Är det mörkt och kallt så vill man ju gärna slippa tre meter och en trapp. Två gånger tre är lika med sex, brukar jag tänka. Plus trappen.

Men när soporna står på farstubron så finns dom inte längre. Dom står lite till vänster och jag går ju åt höger, så jag ser dom inte. Och jag tänker mig noggrannt för varje gång jag går ut genom dörren. Stadig blick till höger, ner för trappen, förbi den gröna soptunnan och ut genom grindarna. Yes! She did it again.

Syns inte, finns inte.