Det var ett fasligt gnäll.

Mitt ex ringer, ni vet han med diktator-flickvännen.
Upprörd börjar han samtalet med att rabbla ordspråk, som "Nu går skam på torra land" och dyligt. Ja, han kommer från landet. Först förstår jag inte riktigt vart han vill komma med dessa ordspråk, men efter en stunds plockande med synonymer och associationer, så inser jag att det är ett visst inlägg här i bloggen, som fått honom att leva om på det här viset.
Herr B har nämnligen läst "Att smörja en diktator".

Först nu ringer han, vilket alltså måste innebära att han inte har läst min blogg för ens nu och när jag börjar tänka på det, så blir jag också lite upprörd och skulle vilja rabbla ordspråk, jag med. Men Herr B överröstar mig, så jag får tiga. Han säger att jag omedelbart måste radera inlägget, för det riskerar helvetet att braka loss. Var det inte det som hände alldeles nyss? tänker jag. Men när jag för mitt inre börjar att visualisera helvetet, Lucifer och eldgaffeln, så inser jag snart att det är lilla flickvännen vi talar om och då känner jag omedelbart medlidande. Jag tycker synd om Herr B och går med på att radera inlägget.

Men när vi lagt på och jag funderat en stund, så går jag ut till badrummet för att ta mig en ordentlig titt i spegeln. Länge tittar jag. Och det är precis som jag trodde! Det ser inte ut som att jag bryr mig. Nej, här ska inte raderas några inlägg!
Jag tror det är lite grand med Herr B, som med firren Larsson, ibland måste man hamna lite i kläm för att börja ta tag i saker och ting. Fastna bakom en akvariepump eller så. Och eftersom Herr B fortfarande inte verkar kunna stå för våran vänskap, eller ens kunna slå mig en signal utan att få en eldgaffel uppkörd där bak, så är det kanske på tiden att han skaffar sig lite pondus, den konflikträdde saten och tar ett snack med lill-Hitler ang sin fria vilja. Eller så är väl vår vänskap helt enkelt inte så viktig för Herr B och då känns det ju heller inte så viktigt att radera ett helt inlägg, bara för att harmonisera med ett gammalt ex.

Ja, nu blir det väl liv i luckan igen.
Men! Eftersom även jag, någonstans långt där inne, har ett fruset litet stenhjärta, som troget pumpar runt diverse gifter i mitt iskalla blodomlopp, så har jag gått in och censurerat inlägget om lill-Hitler något. Men radera, det blir det inget av med! Jag är för det fria ordet. Go on and sue me. Men jag hänger inte med Hjärtrud och Britta längre, det vet ju ni som läst föregående inlägg.

Jag känner tio jugoslaver och en polack.